För att facebook dummar sig

Folkdräkt är en vanlig benämning på kläder som dessa, och ordet har kommit att få omfatta många olika sorters dräkter. Det kan vara av intresse att definiera begreppen som är intressanta för ämnet, såsom folkdräkt och bygdedräkt, samt folkligt mode. Ulla Centergren ger i sin avhandling förslaget att använda de etnologiska dimensionerna tid, rum och social miljö som riktlinjer. Brynolf Hellner föreslog dessa 1956 men de har aldrig fått stort gehör. Kanske för att den klart delar upp vad som är vad, och på så sätt degraderar många dräkter.

För att få kallas folkdräkt varit i oavbrutet användande innan industrialiseringen, såsom det var brukligt i till exempel dalarna. Dräkten har en lokal utbredning i endast den direkta närheten av bygden där den används och den brukas endast av allmogen. Det var inte bara en uppsättning kläder utan snarare en garderob där var plagg hade en inbördes rangordning vid till exempel högtider. Även om dräkten hade ett lokalt särpräglat uttryck var den inte centralt producerad. Dräkten var alltså inte kopior av ett föregående plagg, utan anpassades efter varje person och hantverkare. Det ger en variation på dräkterna som man kanske inte skulle känna igen i en del av de dräkter som används idag. De dräkter med dokumenterad användning fram till 1850, då industrialiseringen förenklat räknas börja, kan också kallad dokumenterad dräkt.

Det som används idag skulle enligt Hellners definitioner då vara en bygdedräkt. Detta eftersom de dräkter som använts idag är revitaliserade då användandet av dräkt på de flesta platser fallit helt ur bruk. Däri ligger också en viktig poäng, i och med att de har används i dag och inte alls av den allmoge som har dem i levande tradition. Namnet får de ofta från bygden de anses höra till, men kan användas varsomhelst och av vem som än behagar. Många anser dock att man bör ha någon anknytning till ursprungsområdet. De råkar också ut för vad man kanske skulle våga kalla moderna synsätt på produktion. Hantverket och den historiska anknytningen kan fortfarande ha en prioriterad ställning, men dräkter sys ofta som rena kopior på en framtagen dräkt. Självklart med anpassning efter brukaren själv. Så är fallet med dräkten som återfinns i den här uppsatsen.

Bygdedräkter kan i sin tur delas in i två undergrupper: de rekonstruerade och de komponerade. De rekonstruerade dräkterna kallas så för att man inte kunnat hitta solida belägg för dräkten som helhet. De plagg som saknas i dräkten har rekonstruerats från andra kläder inom rätt tidsperiod, bilder, bouppteckningar eller dokumenterade plagg från omkringliggande områden. Komponerade dräkter saknar däremot dokumenterad användning, de har med andra ord inga historiska belägg. De skapas som regel med folkdräkterna som förebilder. Plaggen kan vara inspirerade från plagg som hittats i bygden eller på trossbottenfynd som gett inspiration till ett tyg som används i dräkten. Hit hör som regel landskapsdräkterna, delvis då det är ovanligt med ett så enhetligt dräktskick över ett så stort område.

Ett relativt ungt begrepp i jämförelse är folkligt mode. Håkan Liby tar upp det i sin bok "Kläderna gör upplänningen". Alla kläder påverkats av modet, även på landsbygden, annars skulle klädesdräkten där stå still. Istället kan man ofta se tydliga stilepoker i folkdräkterna som fastnat i dräktbruket av olika anledningar. Då det än inte finns någon exakt definition av begreppet skulle man förenklat kunna säga så att med folkligt mode menas ett dräktbruk där, i motsats till folkdräkterna, dräkten inte hållits kvar i en stilepok och därför fått ett regionalt särpräglat uttryck. Istället har dräkten följt mer eller mindre följt de borgerliga modesvängarna och kanske i vissa fall varit mer öppen för nymodigheter såsom konfektionsklädnad än brukare av folkdräkt.

Sommar och slöjd

Jag skulle ta mig i kragen och skriva tänkte jag - för två veckor sedan! Det blev ju inte av tyvärr, men slöjdat har jag ändå.
Det har blivit fem par fotlappar till Honungstungas handel, eller närmare bestämt Lotta, som i skrivande stund borde befinna sig på nån av dom stora medeltid/vikingamarknaderna i Norge.
När jag satt och nålbinde som bäst fick jag ett handskrivet brev med en liten notis om att det var en överraskning fasttejpat i kuvertet, tur det, annars hade jag missad den.
Jag har letat igenom, och sorterat, åtta års tyghamstrande i och med att mamma håller på att renovera syrummet. Allt tyg skulle få plats i den stora kistan jag har fått (mer om den nån annan gång) men det gick ju sådär. Nästan en kubikmeter spilltyg kom jag upp i. Snart tags för lapptäcksmani tror jag...
Dom där påsarna jag pratade om att göra gav jag bort i present till två lajvare jag känner som råkade fylla år i samband med att dom blev klara. Påsen över är min nya slöjdpåse, som legat halvfärdig sen i höstas. Idén kommer från Fru Purjo.

Under ligger det senaste påsprojektet, ett prov för att se om man kunde simplifiera en teknik jag använde till en av dom andra börsarna i fråga. Kapitalt misslyckande, så det blir till att sprätta och göra om.

Givetvis glömde jag att fota de två presenterna, men ett inlägg om dom kommer så fort jag fått bilder från jubilörerna.

Vad man kan hitta i arkiven

När jag skrev min B-uppsatts om kläder och skräddare på Fårö snubblade jag över ett litet stycke som gjorde mig väldigt förvirrad. P. A. Säve skrev:

”i lag kunde de gamla hedersgummor visa sig i Kryll-myssor, som voro utsirade med allehanda frårr, krus, spetsar och rynkor”

Häromdagen var jag dock och letade efter dräktreferenser i Nordiska Museets arkiv. Förvånansvärt lite gick att hitta om dräkt på Gotland, men det kan ju också ha att göra med att den traditionella dräkten blev utkonkurrerad till förmån för modedräkt redan på 1800talet. Det jag inte förväntade mig att finna var något som kanske kan förklara lite närmre vad dessa ”kryllmössor” är. I en av frågelistorna (E.U 23739) om ”dräktens material och utsmyckning” står med största sannolik en fråga om bindmössor används på platsen, och kanske hur dessa är gjorda, eftersom man får svaret:

”Vad som menas med bindmössor vet jag inte. Det begagnades en sorts fina vadderade mössor s:k ”Kråkor” av siden utanpå och svart foder inuti med vadd emellan, med veckade sidenband kring framkanten, med bandrosett framme och knöts med sidenband under hakan eller med hake och märla. Till sommaren användes även ”kråkor”, dem syddes hemma ac köpt vit piké. Somliga gick långt fram för pannan som ett hattbrätt med ett par isydda bändar som styvnad, för att skydda mot solbränna vilket var ofint. (På) somliga framkunde kanten vikas upp som ett slag.”

Denna bilden finns bifogad med bildtexten:

”kråka eller stoppmössa av blå sammet, med lagda veckiga sidenband rundt kanterna, samt från pannan ock ner på sidorna, moariband (moiré) ner bak. Med 3 rosetter, perlor i framkant.”

Frågelistan är inkommen till museet ca hundra år efter att Säve har gett ut sin uppsats om ”Allmogen” på Gotland. Den finns utgiven i ”Gotländska skrifter IV”. De låter ju minst sagt som om det skulle kunna handla om samma plagg, men de har ganska olika namn, så vem vet.

För lite tid...

Ush, vad tiden går. Nu är iaf B-uppsatsen inlämnad och klar, även om jag inte kommer vara på ventileringen imorgon eftersom jag åker till Malta på turné. Ovan ser ni damen som jag hade på min titelsida ett tag, innan den homogeniserades med alla andra UU-uppsatser. Det sägs vara P. A. Säve som har ritat henne, en fårökvinna i den typiska dräkten.


Det är inte bara uppsatser som skrivits, utan det har varit konserter de tre senaste helgerna, och vad kan vara bättre sysselsättning innan konserter än att sy. Det är också det jag har som projekt nu i veckan nere på Malta; innan jag sätter igång med att sy kläder tänker jag sy ett par påsar för att få in det här med handsömnad. Hoppas nu bara nål och tråd är godkänt på flygplanet så att jag inte blir stoppad i kontrollen.


När jag inte skrivit uppsats så har jag arbetat på den här sjalen. Jag snubblade över en rysk beskrivning, men med en väldigt självförklarande bild. Varför kan inte alla virkbeskrivningar se ut såhär:
http://minchanka.by/julia/greengold.html

Lite om kläder på Fårö och Gotland

När man kikar i gammal litteratur efter klädreferenser hittar man ibland ett par go'bitar. Tänkte att jag skulle lägga upp några exempel.


"I gamla dagar läste ungdomen, dess bättre, mycket mindre än nu förr tiden.
- P. A. Säve nån gång på 1800-talet.


"U kleiden dä var vallmar bade särkar u skjörtor
U skörte dä var värken bade haima u till körrkor

U haimgärda styvlor u kängor pa bainen
U husur av trad som man snodde på tainen"
- Pseudonymen "Mikael", egentligen Elvira Werkelin, ur gotlands allehanda 1930


"Tröjor gingo bondfolket här allmänt klädda med, som vore lika redgarnströjor, merendels helt nätt utsirade med vita, blå och röda färger, som hade de varit vävna, där det dock med bondkvinnans hand voro stickade."
- Linné, ur dagboken från hans Gotlandsresa, om dräkten på gotland.


"... därefter snurrar hon en god stund, tills dess att hennes långa och vida kjol svänger ut kring henne och bildar ett halvklot. Så stannar hon plötsligt. Sträcker ut armarna mot oss och niger djupt, att kjolen blir stående på golvet och omsluter henne som en ballong. Sedan står hon orörlig en stund, tills den innestängda luften hunnit tränga ut och klänningen återtagit sin vanliga form..."
- Th. Erlandsson i boken Gotländskt i Sägn och Sed.

"Tag på dig tröjan! så länge du bär denna skall intet ont hända dig. Den är helstickad. Ingen kvist eller skarv finns på garnet. Den röda tråden som går igenom det hela är ingen knut på. Den är färgad i mitt eget röda blod. Korset på bröstet må skydda dig."
- Saga från Lärbro, om deras Hövding som slåss mot kung Birger Magnusson. Ur Hermanna Stengårds bok "Gotländsk sticksöm" från 1925.


Det är också från den boken som denna fina vante kommer ifrån.


Hon avslutar också ett stycke i en en annan bok med dessa ord, som också får avsluta inlägget:
"Ty i ett hem där icke vävstolen dunkar, spinnrocken icke surrar, kardorna icke säga sitt ritsch ratsch, där sticknålarna upphört att klirra, där den ene går hit och den andre dit, där trives icke husets tomte."

Long time, no see

Jag har inte så mycket att försvara mig med, oförlåtligt länge sen jag skrev ett inlägg faktiskt, men jag har ju inte varit sysslolös. det har pysslats, och påskats, och farit runt en del. Märkvärdigaste turen var det lite oplanerade besöket till Sätergläntan i dalarna. Med lite tur så bor jag ett läsår i dalarna från och med i höst med resten av Uppsalagänget. Ett år Folklig Sömnad är planerad. Jag menar, vem kan säga nej till ett så varm och fint ställe (både tempratur och människomässigt)?

Sen kan vi ju bortse från detaljerna att allt kommer vara täckt med snö större delen av tiden och att solen lagom till valborg tittar över trädtopparna igen.



Jag insåg att jag inte hade några hela byxor längre och drog igång symaskinen igen. Däremot hade marsvinen ockuperat sybordet (tillfälligt trodde jag, men dom har fortfarande inte släppt ifrån sig det) och stal matsalsbordet till min mors stora förtjusning. Det syddes hosor och förberedes coifar, och sjalen fick sig en infodring i nackpartiet. Tror nog att den snart är klar.



De senaste dagarna har gått till att läsa i solskenet. Imorgon blir det nog till att börja skriva på uppsattsen, så dagens promenad var nog den sista på ett tag. Önska mig lycka till.

Självklart ska det nog bli till att bloggas lite mer under uppsattsen!

Inför en B-uppsatts.

Nu befinner jag mig på Fårö i en liten stuga. Utanför är det beckmörkt, och pappa tog en nattpromenad ner till Sudersand med inget mer sällskap än en ficklampa. Själv sitter jag i stugan och går igenom de få bilder jag hann ta idag, dricker te, och lyssnar på Rosenberg 7. Vi var på Mölnarve tidigare och kikade på vad som fanns. Rocken ovan hängde för sig själv inslagen i ett påslakan märkt "sydd i fårösund" och såg inte så mycket för världen ut innan man tittade närmre. Det är en ganska stor och otymplig rock i grovt ylle, men...

Den har tre olika knappar: en sort på ärmarna, i någon sorts träimitation, en sort i knäppningen fram, svarta i plast, och så har någon klämt dit en helt utstickande knapp när en tidigare lossnat. Lite sött tycker jag.

Dessutom har den en liten sammetskrage som inte täcker mer än översta delen av slaget och själva kragen. Kan hända att mannen som bar den här var lite fåfäng kanske?

För att inte tala om fodret. Blir man inte lite kär?


Det här är en annan godbit som vi hittade i "garderob 1". Det var inte så glamoröst som det låter. det är upphängbara tyggarderober som håller på att hänga sönder sig själva, uppe på en vind i ett fullpackat hus. Hursomhelst. när jag kikade igenom denna hittade jag en lapp i bröstfickan som löd "Kustvaktens uniform sydd av Gunnar Werkelin, son till Wilhelm". Uniformen är i tre delar: rock (ovan), väst och byxor.

Någon av Herrarna som nämns på lappen är också upphovsman till rocken jag nämnde först i detta inlägg och en plan för hur min b-uppsatts kan se ut börjar ta form i mitt huvud. De är väldigt kända skräddare här nere och i en tidningsartikel som pappa hade inscannad står det att Gunnar började i lära hos sin far redan vid 8 års ålder (eller 13 om man ska tro artikeln efter det).

jag tror bestämt att om jag inte hittar något lite mer folkligt imorgon så kommer det ett arbete om skräddarna Werkelin.

En lite speciell torsdag

Först och främst ska jag be om ursäkt för att jag inte bloggar oftare, jag har varit på väg att skriva det här inlägget sedan i torsdags, men har man hemtenta så har man. Nu har jag iaf sammanfattat knappt 1000 års klädeshistoria och skrivit lite om folkdräkter också.

I torsdags var klassen på livrustkammaren och kikade på utställningen om Manligt – ur Gustaf V:s garderob. Han broderade en hel del, och hade bland annat det här lilla söta nåletuit. Det är ju nästan så man vill ha ett eget med förgyllda nålar!

Vi hann självklart titta på lite andra broderier. alla är fotade av mig och helt ärligt stulna.
Det här är förövrigt min nya bakgrund på mobilen. lite tygporr är alltid nice när man öppnar mobilen.
Eftermiddagen spenderades på Skansens Klädkammare klämmandes på lite tyger, och sedan drömma om att få jobba där.
Och sedan var det raskt iväg till gosskören och konserten ute i Nockeby. Och i rummet vi bytte om och fikade råkade det som av en ren händelse hänga en vävd tapet. Ibland har man bra dagar helt enkelt.

4 av 14 - Min inställning till hantverk

Varför åker man på lajv igentligen? Om ni frågar mig så är det för att man får ha på sig nya, annorlunda kläder, som dessutom är helt otroligt bekväma jämfört med mycket av vad som säljs idag. Det var lite det som fick mig att fortsätta lajva när jag väl hade börjat. Det var också det som ledde till ett flertal pinsamma kreationer som jag idag nog helst vill glömma.

För drygt ett år sen hände det sig också att jag hälsade på hos Mora Folkhögskola och fick upp ögonen för textil. Två kurser textilvetenskap och x antal lajv senare har jag inte bara alltid en bra bok att läsa i ryggsäcken, utan också något textilt att sysselsätta händerna med. För några veckor sedan virkade jag ett par sjalar i olika varianter, nu syr jag en istället. Den är till ett lajv.

Några av mina vänner, bland annat Kim och Anneli hade bestämt sig för att åka på Brännpunkt Almyra, i en kampanj som jag ibland är med och skriver fiktion till. Efter ett möte med dom hade vi gått från halsdukar till stora dekorerade sjalar, och jag fick skriva ny fiktion. Sjalarna kan jämföras lite med kiltar, då man beroende på färgerna ska kunna se från vilken släkt varje person kommer ifrån.

Jag skrev ju dessutom in ett litet stycke som gör att jag har att göra fram till lajvet. För som textilare måste jag ju komma med den häftigaste sjalen av alla. Nu är klanränderna påsydda, så nu ska jag övergå till broderier och allt annat jag kan trycka dit. Funderade ett litet tag på att fodra den med kaninskinn i nacken. Bara för att jag kan. Men vem vet vad som händer nu? Inte jag i alla fall. Men det blir spännande att se vad jag känner för nästa gång jag sätter mig ner med den.

Men ja, avslutningsvis så kan man ju sammanfatta det hela att jag lajvar inte så mycket. Jag lajvar mest för att få hantverka.

3 av 14 - Vilken sorts lajvande jag gillar

Jag har under alla åren jag lajvat bara åkt på fantasylajv. Ganska varierade grader på sådana, men jag har nog mest hållit mig till två kampanjer mestadels: Eleria och Granland. Den ena är en ganska high-fantsy, och den andra tvärtemot. Båda har ju sina element av stridigheter, jag antar att det är så det blir när man sätter latexvapen i händerna på alldeles för många vuxna barn.

Granland är ju ett krigslajv, och det i sig är verkligen inte något som jag siktar på att åka på. Jag åker inte på lajv för att slå på andra. Jag vet äldrigt talat inte varför jag åker på lajv alls, men det kommer väl ett inlägg om det sen också.

Men trots att granland är ett krigslajv, så är det nog min favorit kampanj. Dels för att jag är med och skriver fiktionen om jag ska vara ärlig (med det är i princip alla deltagare) och dels för att kamratskapen sätts verkligen på prov med allt som arr utsätter oss för. På granland ett hamnade jag nog till och med chocktillstånd efter slutstriden även fast jag inte hade varit inblandad i den. Men där låg alla som jag hade levt med den senaste veckan i leran. Det var ganska traumatiskt, och något jag inte riktigt kan beskriva i ord.

2 av 14 - Min största lajvtabbe

Jag kan inte komma på någon riktigt pinsam lajvtabbe just nu – jag har väl antagligen förträngt dom. Det första jag kom och tänka på var ett elerialajv, på incheckningsdagen, när jag och min kompis satt oss i skuggan inne på det halvbyggda värdshuset. Vi sitter där ett ganska bra tag, och när vi bestämmer oss för att gå har det dykt upp en cykel där jag går.

Jag har två andra lajvminnen, ett som mest är underligt och ett som nog bara är en skryttabbe, om det nu finns något som kan kallas för det.

Tulajv arrade ett mini med diablotema. Jag gjorde väl inte riktigt bort mig, men det var ett väldigt spontant beslut att åka dit som statist. All utrustning skulle vi ta med oss själva, jag gick till och med så långt att jag tog med en mundan. Det var en intressant kväll, men många små uppkäftiga barn i tioårsålder och typ klädda i dunjackor och reflexvästar. Vi hade asroligt, och vi fick godis. Klart värt det.

Annars har jag och ett par kompis haft en (tvåårig) tradition att sjunga på Gripsholms slott när arrade små gästabudslajv för de nya anställda. Jag tror båda har legat på typ tisdagskvällar så ibland har det blivit riktigt jobbigt att ta sig upp till skolan dagen efter. Men till tabben kanske? Vi hade repat hyffsat, och stämmor satt, problemet var starttoner. På en av de absolut enklaste låtarna tar Oskar fel ackord på lutan och allt slutade väldigt gällt och konstigt. Och inte tänkte vi på att starta om i rätt tonart heller. Men så kan det gå. Askul var det iaf.

1 av 14 - Mitt första lajv

Inte nog med att jag är fast i 30dagarsutmaningen, nu blev jag pushad att starta en till. Inte för att jag klagar, jag har ändå tänkt göra den nån gång, lika bra att få rumpan ur skotkärran.

Det var ett elerialajv, så många år sedan att jag inte ens minns det längre. Vi åkte nog från stockholm nån gång mitt på dagen, men på grund av att vår anmälan hade kommit bort, helt sjukt långa incheckningsköer och en minst lika lång promenad tillbaka till Stendal, hade vi inte tid att slå upp tältet förrän efter solen hade gått ner. Vi fik hjälp av två trevliga tjejer och tillsammans med dem och deras ficklampa stod tältet hyffsat i några dagar. Även om tältet såg ut som en kamelrygg.

inte går det fort

Nu har jag inte skrivigt något på två veckor, och det känns ju lite dumt, men månadsutmaningen har kommit till enn inlägg om "min bästa vän" och det känns väldigt svårt att skriva om just nu.

Sen har jag inte hantverkat så mycket heller. Jag har sytt fel på skjortärmen, vilket gör att jag lagt undan det projektet ett tag, jag har fortfarande inte nålbundit klart den där kluriga hälen på sockan, och dubbelvävstestet med brickor ligger på is sedan länge. Det jag däremot *har* gjort är att virkat slut på ett garnnystan till: det blidde en liten halsduk/sjal. Fick kommentaren att jag såg väldigt "hantverkig ut" i den. Vet inte om det är bra eller dåligt. Jag har också börjat på ett annat lajvprojekt, en måslandssjal, och gick därför igenom mitt lilla trådlager. Jag tänkte att jag kanske hade lite sidentråd som passade och sorterade därför den lilla lådan med sidentråd jag fick från Mia.

Jag lovar...

... att det finns saker att skriva om. Just nu hinner jag bara inte skriva om dom. Det händer lite för mycket.

Day 06 – Your day

Imorse var en sån där dag då man bara vill ligga kvar I sägen. Det är ju så varmt och mysigt, men jag hade andra planer för dagen.

Jag tog min virkning, åkte in till stan och, kartan till trotts, tog en liten omväg till bygdegården Anna Whitlock. Där var det första föreläsningen av många att komma i en serie som kallas Samisk Söndag.

Dagens föreläsning hette ”Gávttit – koder i samisk dräkt” och som vilken textilare som helst borde vara intresserad av, och fler därtill. Det var en del tekniska problem med projektorn som gjorde att vi blev sena, men sedan var den en kavalkad av bilder på samiska kläder.

Samekläder har för mig alltid varit den blå kolten, tenntrådsbroderier och den typiska mössan med garntoffs på. Jag har fått se koltar i många olika blå nyanser, men även grönt, grått och rött. Jag har också sett tenntrådsbroderier i massor, hört talats om tennpest (en legeringstyp som pulvriseras vid -13C vilken kan vara problematiskt i snön) och fått veta att den där mössan, det var minsann bara en mansmössa och rätt opraktiskt en därtill med så mycket garn på huvudet. Tur är att de då har många andra mössmodeller att välja på.

Föreläsaren Anna-Stina Svakko (som förövrigt har mästerbrev i sameslöjd) påpekade också att samerna via ryssland har haft vissa kontakter sidenvägen, och via Norges nordkust haft handel med england. På så sätt har dom fått tillgång både till små glaspärlor och färgat kläde. På vissa ställen till och med så nära kontakter med bygdedräktsfolk att samerna där inkorporerat både sidensjalar och kattuner i sina dräkter.

Sen har kvällen gåt i ett svosch. Det blev wok till middag och så har jag sett senaste avsnittet av supernatural. Ska väl plocka ihop alla saker inför en vecka i uppsala sen innan jag går å lägger mig också.

Stickmani

Tag lärdom.

Day 05 – Your definition of love

Aka: I am two fools, I know: For loving, and for saying so (John Donne)

Den, som vill, får i luften flyga

men mina vingar når ej så högt

Jag vill dock världen övertyga

till Karin är mitt hjärta böjt

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Har hon ej guld, ej stora skatter

så har hon likväl det, jag begär

den kärlek, hon mig med omfattar

är mig fastmer än guldet kär

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Blänker hon ej av gyllne smycke

så blänka dock hennes ögon skön´

alldeles är hon i mitt tycke

fast hon av andra syns gemen

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Envar må följa sitt eget sinn´

kär håller jag lilla vännen min

Jag har funderat länge på det här inlägget, och börjat om ett par gånger men idag bestäme jag mig för att den här visan. Jag fastnade för den redan för flera år sen. Den kallas Erik XIV:s kärleksvisa och texten sägs vara ur August Bondessons visbok.

Den är väl ganska självförklarande, så jag tror jag låter det vara såhär.

vitbroderi-drömeri

Jag har lite planer på att göra en ny skjorta till ett steampunk-lajv i år, och det var inga knapphål planerade, men nu kanske jag måste klämma in ett någonstans.

Och någonstans måste man ju kunna sätta en märklapp.

Och om inte det går kan man ju alltid drömma...

(Alla bilder helt oärligt snodda ur diverse böcker, bland annat "hemslöjden")

Day 04 – What you ate today

Ja, det här inlägget känns ju lite onödigt, så lika bra att bli av med det.

Men det är tidigt, så jag har bara ätit frukost: chips.

har jag funnit anledningen till min läggning? ni kvinnfolk idag kan ju int' spinna!
(förutom hälften av tjejerna i klassen, men dom kan jag nog kanske göra ett undantag för)