Aka: I am two fools, I know: For loving, and for saying so (John Donne)
Den, som vill, får i luften flyga
men mina vingar når ej så högt
Jag vill dock världen övertyga
till Karin är mitt hjärta böjt
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Har hon ej guld, ej stora skatter
så har hon likväl det, jag begär
den kärlek, hon mig med omfattar
är mig fastmer än guldet kär
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Blänker hon ej av gyllne smycke
så blänka dock hennes ögon skön´
alldeles är hon i mitt tycke
fast hon av andra syns gemen
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Envar må följa sitt eget sinn´
kär håller jag lilla vännen min
Jag har funderat länge på det här inlägget, och börjat om ett par gånger men idag bestäme jag mig för att den här visan. Jag fastnade för den redan för flera år sen. Den kallas Erik XIV:s kärleksvisa och texten sägs vara ur August Bondessons visbok.
Den är väl ganska självförklarande, så jag tror jag låter det vara såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar