Jag har under alla åren jag lajvat bara åkt på fantasylajv. Ganska varierade grader på sådana, men jag har nog mest hållit mig till två kampanjer mestadels: Eleria och Granland. Den ena är en ganska high-fantsy, och den andra tvärtemot. Båda har ju sina element av stridigheter, jag antar att det är så det blir när man sätter latexvapen i händerna på alldeles för många vuxna barn.
Granland är ju ett krigslajv, och det i sig är verkligen inte något som jag siktar på att åka på. Jag åker inte på lajv för att slå på andra. Jag vet äldrigt talat inte varför jag åker på lajv alls, men det kommer väl ett inlägg om det sen också.
Men trots att granland är ett krigslajv, så är det nog min favorit kampanj. Dels för att jag är med och skriver fiktionen om jag ska vara ärlig (med det är i princip alla deltagare) och dels för att kamratskapen sätts verkligen på prov med allt som arr utsätter oss för. På granland ett hamnade jag nog till och med chocktillstånd efter slutstriden även fast jag inte hade varit inblandad i den. Men där låg alla som jag hade levt med den senaste veckan i leran. Det var ganska traumatiskt, och något jag inte riktigt kan beskriva i ord.
Jag tycker fortfarande att det är lite fascinerande att du aldrig grät på Södra Riket.
SvaraRadera