För lite tid...

Ush, vad tiden går. Nu är iaf B-uppsatsen inlämnad och klar, även om jag inte kommer vara på ventileringen imorgon eftersom jag åker till Malta på turné. Ovan ser ni damen som jag hade på min titelsida ett tag, innan den homogeniserades med alla andra UU-uppsatser. Det sägs vara P. A. Säve som har ritat henne, en fårökvinna i den typiska dräkten.


Det är inte bara uppsatser som skrivits, utan det har varit konserter de tre senaste helgerna, och vad kan vara bättre sysselsättning innan konserter än att sy. Det är också det jag har som projekt nu i veckan nere på Malta; innan jag sätter igång med att sy kläder tänker jag sy ett par påsar för att få in det här med handsömnad. Hoppas nu bara nål och tråd är godkänt på flygplanet så att jag inte blir stoppad i kontrollen.


När jag inte skrivit uppsats så har jag arbetat på den här sjalen. Jag snubblade över en rysk beskrivning, men med en väldigt självförklarande bild. Varför kan inte alla virkbeskrivningar se ut såhär:
http://minchanka.by/julia/greengold.html

Lite om kläder på Fårö och Gotland

När man kikar i gammal litteratur efter klädreferenser hittar man ibland ett par go'bitar. Tänkte att jag skulle lägga upp några exempel.


"I gamla dagar läste ungdomen, dess bättre, mycket mindre än nu förr tiden.
- P. A. Säve nån gång på 1800-talet.


"U kleiden dä var vallmar bade särkar u skjörtor
U skörte dä var värken bade haima u till körrkor

U haimgärda styvlor u kängor pa bainen
U husur av trad som man snodde på tainen"
- Pseudonymen "Mikael", egentligen Elvira Werkelin, ur gotlands allehanda 1930


"Tröjor gingo bondfolket här allmänt klädda med, som vore lika redgarnströjor, merendels helt nätt utsirade med vita, blå och röda färger, som hade de varit vävna, där det dock med bondkvinnans hand voro stickade."
- Linné, ur dagboken från hans Gotlandsresa, om dräkten på gotland.


"... därefter snurrar hon en god stund, tills dess att hennes långa och vida kjol svänger ut kring henne och bildar ett halvklot. Så stannar hon plötsligt. Sträcker ut armarna mot oss och niger djupt, att kjolen blir stående på golvet och omsluter henne som en ballong. Sedan står hon orörlig en stund, tills den innestängda luften hunnit tränga ut och klänningen återtagit sin vanliga form..."
- Th. Erlandsson i boken Gotländskt i Sägn och Sed.

"Tag på dig tröjan! så länge du bär denna skall intet ont hända dig. Den är helstickad. Ingen kvist eller skarv finns på garnet. Den röda tråden som går igenom det hela är ingen knut på. Den är färgad i mitt eget röda blod. Korset på bröstet må skydda dig."
- Saga från Lärbro, om deras Hövding som slåss mot kung Birger Magnusson. Ur Hermanna Stengårds bok "Gotländsk sticksöm" från 1925.


Det är också från den boken som denna fina vante kommer ifrån.


Hon avslutar också ett stycke i en en annan bok med dessa ord, som också får avsluta inlägget:
"Ty i ett hem där icke vävstolen dunkar, spinnrocken icke surrar, kardorna icke säga sitt ritsch ratsch, där sticknålarna upphört att klirra, där den ene går hit och den andre dit, där trives icke husets tomte."

Long time, no see

Jag har inte så mycket att försvara mig med, oförlåtligt länge sen jag skrev ett inlägg faktiskt, men jag har ju inte varit sysslolös. det har pysslats, och påskats, och farit runt en del. Märkvärdigaste turen var det lite oplanerade besöket till Sätergläntan i dalarna. Med lite tur så bor jag ett läsår i dalarna från och med i höst med resten av Uppsalagänget. Ett år Folklig Sömnad är planerad. Jag menar, vem kan säga nej till ett så varm och fint ställe (både tempratur och människomässigt)?

Sen kan vi ju bortse från detaljerna att allt kommer vara täckt med snö större delen av tiden och att solen lagom till valborg tittar över trädtopparna igen.



Jag insåg att jag inte hade några hela byxor längre och drog igång symaskinen igen. Däremot hade marsvinen ockuperat sybordet (tillfälligt trodde jag, men dom har fortfarande inte släppt ifrån sig det) och stal matsalsbordet till min mors stora förtjusning. Det syddes hosor och förberedes coifar, och sjalen fick sig en infodring i nackpartiet. Tror nog att den snart är klar.



De senaste dagarna har gått till att läsa i solskenet. Imorgon blir det nog till att börja skriva på uppsattsen, så dagens promenad var nog den sista på ett tag. Önska mig lycka till.

Självklart ska det nog bli till att bloggas lite mer under uppsattsen!

Inför en B-uppsatts.

Nu befinner jag mig på Fårö i en liten stuga. Utanför är det beckmörkt, och pappa tog en nattpromenad ner till Sudersand med inget mer sällskap än en ficklampa. Själv sitter jag i stugan och går igenom de få bilder jag hann ta idag, dricker te, och lyssnar på Rosenberg 7. Vi var på Mölnarve tidigare och kikade på vad som fanns. Rocken ovan hängde för sig själv inslagen i ett påslakan märkt "sydd i fårösund" och såg inte så mycket för världen ut innan man tittade närmre. Det är en ganska stor och otymplig rock i grovt ylle, men...

Den har tre olika knappar: en sort på ärmarna, i någon sorts träimitation, en sort i knäppningen fram, svarta i plast, och så har någon klämt dit en helt utstickande knapp när en tidigare lossnat. Lite sött tycker jag.

Dessutom har den en liten sammetskrage som inte täcker mer än översta delen av slaget och själva kragen. Kan hända att mannen som bar den här var lite fåfäng kanske?

För att inte tala om fodret. Blir man inte lite kär?


Det här är en annan godbit som vi hittade i "garderob 1". Det var inte så glamoröst som det låter. det är upphängbara tyggarderober som håller på att hänga sönder sig själva, uppe på en vind i ett fullpackat hus. Hursomhelst. när jag kikade igenom denna hittade jag en lapp i bröstfickan som löd "Kustvaktens uniform sydd av Gunnar Werkelin, son till Wilhelm". Uniformen är i tre delar: rock (ovan), väst och byxor.

Någon av Herrarna som nämns på lappen är också upphovsman till rocken jag nämnde först i detta inlägg och en plan för hur min b-uppsatts kan se ut börjar ta form i mitt huvud. De är väldigt kända skräddare här nere och i en tidningsartikel som pappa hade inscannad står det att Gunnar började i lära hos sin far redan vid 8 års ålder (eller 13 om man ska tro artikeln efter det).

jag tror bestämt att om jag inte hittar något lite mer folkligt imorgon så kommer det ett arbete om skräddarna Werkelin.

En lite speciell torsdag

Först och främst ska jag be om ursäkt för att jag inte bloggar oftare, jag har varit på väg att skriva det här inlägget sedan i torsdags, men har man hemtenta så har man. Nu har jag iaf sammanfattat knappt 1000 års klädeshistoria och skrivit lite om folkdräkter också.

I torsdags var klassen på livrustkammaren och kikade på utställningen om Manligt – ur Gustaf V:s garderob. Han broderade en hel del, och hade bland annat det här lilla söta nåletuit. Det är ju nästan så man vill ha ett eget med förgyllda nålar!

Vi hann självklart titta på lite andra broderier. alla är fotade av mig och helt ärligt stulna.
Det här är förövrigt min nya bakgrund på mobilen. lite tygporr är alltid nice när man öppnar mobilen.
Eftermiddagen spenderades på Skansens Klädkammare klämmandes på lite tyger, och sedan drömma om att få jobba där.
Och sedan var det raskt iväg till gosskören och konserten ute i Nockeby. Och i rummet vi bytte om och fikade råkade det som av en ren händelse hänga en vävd tapet. Ibland har man bra dagar helt enkelt.

4 av 14 - Min inställning till hantverk

Varför åker man på lajv igentligen? Om ni frågar mig så är det för att man får ha på sig nya, annorlunda kläder, som dessutom är helt otroligt bekväma jämfört med mycket av vad som säljs idag. Det var lite det som fick mig att fortsätta lajva när jag väl hade börjat. Det var också det som ledde till ett flertal pinsamma kreationer som jag idag nog helst vill glömma.

För drygt ett år sen hände det sig också att jag hälsade på hos Mora Folkhögskola och fick upp ögonen för textil. Två kurser textilvetenskap och x antal lajv senare har jag inte bara alltid en bra bok att läsa i ryggsäcken, utan också något textilt att sysselsätta händerna med. För några veckor sedan virkade jag ett par sjalar i olika varianter, nu syr jag en istället. Den är till ett lajv.

Några av mina vänner, bland annat Kim och Anneli hade bestämt sig för att åka på Brännpunkt Almyra, i en kampanj som jag ibland är med och skriver fiktion till. Efter ett möte med dom hade vi gått från halsdukar till stora dekorerade sjalar, och jag fick skriva ny fiktion. Sjalarna kan jämföras lite med kiltar, då man beroende på färgerna ska kunna se från vilken släkt varje person kommer ifrån.

Jag skrev ju dessutom in ett litet stycke som gör att jag har att göra fram till lajvet. För som textilare måste jag ju komma med den häftigaste sjalen av alla. Nu är klanränderna påsydda, så nu ska jag övergå till broderier och allt annat jag kan trycka dit. Funderade ett litet tag på att fodra den med kaninskinn i nacken. Bara för att jag kan. Men vem vet vad som händer nu? Inte jag i alla fall. Men det blir spännande att se vad jag känner för nästa gång jag sätter mig ner med den.

Men ja, avslutningsvis så kan man ju sammanfatta det hela att jag lajvar inte så mycket. Jag lajvar mest för att få hantverka.

3 av 14 - Vilken sorts lajvande jag gillar

Jag har under alla åren jag lajvat bara åkt på fantasylajv. Ganska varierade grader på sådana, men jag har nog mest hållit mig till två kampanjer mestadels: Eleria och Granland. Den ena är en ganska high-fantsy, och den andra tvärtemot. Båda har ju sina element av stridigheter, jag antar att det är så det blir när man sätter latexvapen i händerna på alldeles för många vuxna barn.

Granland är ju ett krigslajv, och det i sig är verkligen inte något som jag siktar på att åka på. Jag åker inte på lajv för att slå på andra. Jag vet äldrigt talat inte varför jag åker på lajv alls, men det kommer väl ett inlägg om det sen också.

Men trots att granland är ett krigslajv, så är det nog min favorit kampanj. Dels för att jag är med och skriver fiktionen om jag ska vara ärlig (med det är i princip alla deltagare) och dels för att kamratskapen sätts verkligen på prov med allt som arr utsätter oss för. På granland ett hamnade jag nog till och med chocktillstånd efter slutstriden även fast jag inte hade varit inblandad i den. Men där låg alla som jag hade levt med den senaste veckan i leran. Det var ganska traumatiskt, och något jag inte riktigt kan beskriva i ord.