tisdag 1 maj 2012

För att facebook dummar sig


Folkdräkt är en vanlig benämning på kläder som dessa, och ordet har kommit att få omfatta många olika sorters dräkter. Det kan vara av intresse att definiera begreppen som är intressanta för ämnet, såsom folkdräkt och bygdedräkt, samt folkligt mode. Ulla Centergren ger i sin avhandling förslaget att använda de etnologiska dimensionerna tid, rum och social miljö som riktlinjer. Brynolf Hellner föreslog dessa 1956 men de har aldrig fått stort gehör. Kanske för att den klart delar upp vad som är vad, och på så sätt degraderar många dräkter.

För att få kallas folkdräkt varit i oavbrutet användande innan industrialiseringen, såsom det var brukligt i till exempel dalarna. Dräkten har en lokal utbredning i endast den direkta närheten av bygden där den används och den brukas endast av allmogen. Det var inte bara en uppsättning kläder utan snarare en garderob där var plagg hade en inbördes rangordning vid till exempel högtider. Även om dräkten hade ett lokalt särpräglat uttryck var den inte centralt producerad. Dräkten var alltså inte kopior av ett föregående plagg, utan anpassades efter varje person och hantverkare. Det ger en variation på dräkterna som man kanske inte skulle känna igen i en del av de dräkter som används idag. De dräkter med dokumenterad användning fram till 1850, då industrialiseringen förenklat räknas börja, kan också kallad dokumenterad dräkt.

Det som används idag skulle enligt Hellners definitioner då vara en bygdedräkt. Detta eftersom de dräkter som använts idag är revitaliserade då användandet av dräkt på de flesta platser fallit helt ur bruk. Däri ligger också en viktig poäng, i och med att de har används i dag och inte alls av den allmoge som har dem i levande tradition. Namnet får de ofta från bygden de anses höra till, men kan användas varsomhelst och av vem som än behagar. Många anser dock att man bör ha någon anknytning till ursprungsområdet. De råkar också ut för vad man kanske skulle våga kalla moderna synsätt på produktion. Hantverket och den historiska anknytningen kan fortfarande ha en prioriterad ställning, men dräkter sys ofta som rena kopior på en framtagen dräkt. Självklart med anpassning efter brukaren själv. Så är fallet med dräkten som återfinns i den här uppsatsen.

Bygdedräkter kan i sin tur delas in i två undergrupper: de rekonstruerade och de komponerade. De rekonstruerade dräkterna kallas så för att man inte kunnat hitta solida belägg för dräkten som helhet. De plagg som saknas i dräkten har rekonstruerats från andra kläder inom rätt tidsperiod, bilder, bouppteckningar eller dokumenterade plagg från omkringliggande områden. Komponerade dräkter saknar däremot dokumenterad användning, de har med andra ord inga historiska belägg. De skapas som regel med folkdräkterna som förebilder. Plaggen kan vara inspirerade från plagg som hittats i bygden eller på trossbottenfynd som gett inspiration till ett tyg som används i dräkten. Hit hör som regel landskapsdräkterna, delvis då det är ovanligt med ett så enhetligt dräktskick över ett så stort område.

Ett relativt ungt begrepp i jämförelse är folkligt mode. Håkan Liby tar upp det i sin bok "Kläderna gör upplänningen". Alla kläder påverkats av modet, även på landsbygden, annars skulle klädesdräkten där stå still. Istället kan man ofta se tydliga stilepoker i folkdräkterna som fastnat i dräktbruket av olika anledningar. Då det än inte finns någon exakt definition av begreppet skulle man förenklat kunna säga så att med folkligt mode menas ett dräktbruk där, i motsats till folkdräkterna, dräkten inte hållits kvar i en stilepok och därför fått ett regionalt särpräglat uttryck. Istället har dräkten följt mer eller mindre följt de borgerliga modesvängarna och kanske i vissa fall varit mer öppen för nymodigheter såsom konfektionsklädnad än brukare av folkdräkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar