Folkdräkt är en vanlig benämning på kläder som
dessa, och ordet har kommit att få omfatta många olika sorters dräkter. Det kan
vara av intresse att definiera begreppen som är intressanta för ämnet, såsom folkdräkt och bygdedräkt, samt folkligt mode.
Ulla Centergren ger i sin avhandling förslaget att använda de etnologiska
dimensionerna tid, rum och social miljö som riktlinjer. Brynolf Hellner
föreslog dessa 1956 men de har aldrig fått stort gehör. Kanske för att den
klart delar upp vad som är vad, och på så sätt degraderar många dräkter.
För att få
kallas folkdräkt varit i oavbrutet användande innan industrialiseringen,
såsom det var brukligt i till exempel dalarna. Dräkten har en lokal utbredning
i endast den direkta närheten av bygden där den används och den brukas endast
av allmogen. Det var inte bara en uppsättning kläder utan snarare en garderob
där var plagg hade en inbördes rangordning vid till exempel högtider. Även om
dräkten hade ett lokalt särpräglat uttryck var den inte centralt producerad. Dräkten var
alltså inte kopior av ett föregående plagg, utan anpassades efter varje person
och hantverkare. Det ger en variation på dräkterna som man kanske inte skulle
känna igen i en del av de dräkter som används idag. De dräkter med dokumenterad
användning fram till 1850, då industrialiseringen förenklat räknas börja, kan
också kallad dokumenterad dräkt.
Det som används
idag skulle enligt Hellners definitioner då vara en bygdedräkt.
Detta eftersom de dräkter som använts idag är revitaliserade då användandet av
dräkt på de flesta platser fallit helt ur bruk. Däri ligger också en viktig
poäng, i och med att de har används i dag och inte alls av den allmoge som har
dem i levande tradition. Namnet får de ofta från bygden de anses höra till, men
kan användas varsomhelst och av vem som än behagar. Många anser dock att man
bör ha någon anknytning till ursprungsområdet. De råkar också ut för vad man
kanske skulle våga kalla moderna synsätt på produktion. Hantverket och den
historiska anknytningen kan fortfarande ha en prioriterad ställning, men
dräkter sys ofta som rena kopior på en framtagen dräkt. Självklart med
anpassning efter brukaren själv. Så är fallet med dräkten som återfinns i den
här uppsatsen.
Bygdedräkter kan i sin tur delas in i två undergrupper:
de rekonstruerade och de komponerade.
De rekonstruerade dräkterna kallas så för att man
inte kunnat hitta solida belägg för dräkten som helhet. De plagg som saknas i
dräkten har rekonstruerats från andra kläder inom rätt tidsperiod, bilder, bouppteckningar
eller dokumenterade plagg från omkringliggande områden. Komponerade dräkter
saknar däremot dokumenterad användning, de har med andra ord inga
historiska belägg. De skapas som regel med folkdräkterna som förebilder.
Plaggen kan vara inspirerade från plagg som hittats i bygden eller på
trossbottenfynd som gett inspiration till ett tyg som används i dräkten. Hit
hör som regel landskapsdräkterna, delvis då det är ovanligt med ett så
enhetligt dräktskick över ett så stort område.
Ett relativt
ungt begrepp i jämförelse är folkligt mode. Håkan Liby
tar upp det i sin bok "Kläderna gör
upplänningen". Alla kläder påverkats av modet, även på landsbygden,
annars skulle klädesdräkten där stå still. Istället kan man ofta se tydliga
stilepoker i folkdräkterna som fastnat i dräktbruket av olika anledningar. Då
det än inte finns någon exakt definition av begreppet skulle man förenklat
kunna säga så att med folkligt mode menas ett
dräktbruk där, i motsats till folkdräkterna, dräkten inte hållits kvar i en
stilepok och därför fått ett regionalt särpräglat uttryck. Istället har dräkten
följt mer eller mindre följt de borgerliga modesvängarna och kanske i vissa
fall varit mer öppen för nymodigheter såsom konfektionsklädnad än brukare av
folkdräkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar