För att facebook dummar sig

Folkdräkt är en vanlig benämning på kläder som dessa, och ordet har kommit att få omfatta många olika sorters dräkter. Det kan vara av intresse att definiera begreppen som är intressanta för ämnet, såsom folkdräkt och bygdedräkt, samt folkligt mode. Ulla Centergren ger i sin avhandling förslaget att använda de etnologiska dimensionerna tid, rum och social miljö som riktlinjer. Brynolf Hellner föreslog dessa 1956 men de har aldrig fått stort gehör. Kanske för att den klart delar upp vad som är vad, och på så sätt degraderar många dräkter.

För att få kallas folkdräkt varit i oavbrutet användande innan industrialiseringen, såsom det var brukligt i till exempel dalarna. Dräkten har en lokal utbredning i endast den direkta närheten av bygden där den används och den brukas endast av allmogen. Det var inte bara en uppsättning kläder utan snarare en garderob där var plagg hade en inbördes rangordning vid till exempel högtider. Även om dräkten hade ett lokalt särpräglat uttryck var den inte centralt producerad. Dräkten var alltså inte kopior av ett föregående plagg, utan anpassades efter varje person och hantverkare. Det ger en variation på dräkterna som man kanske inte skulle känna igen i en del av de dräkter som används idag. De dräkter med dokumenterad användning fram till 1850, då industrialiseringen förenklat räknas börja, kan också kallad dokumenterad dräkt.

Det som används idag skulle enligt Hellners definitioner då vara en bygdedräkt. Detta eftersom de dräkter som använts idag är revitaliserade då användandet av dräkt på de flesta platser fallit helt ur bruk. Däri ligger också en viktig poäng, i och med att de har används i dag och inte alls av den allmoge som har dem i levande tradition. Namnet får de ofta från bygden de anses höra till, men kan användas varsomhelst och av vem som än behagar. Många anser dock att man bör ha någon anknytning till ursprungsområdet. De råkar också ut för vad man kanske skulle våga kalla moderna synsätt på produktion. Hantverket och den historiska anknytningen kan fortfarande ha en prioriterad ställning, men dräkter sys ofta som rena kopior på en framtagen dräkt. Självklart med anpassning efter brukaren själv. Så är fallet med dräkten som återfinns i den här uppsatsen.

Bygdedräkter kan i sin tur delas in i två undergrupper: de rekonstruerade och de komponerade. De rekonstruerade dräkterna kallas så för att man inte kunnat hitta solida belägg för dräkten som helhet. De plagg som saknas i dräkten har rekonstruerats från andra kläder inom rätt tidsperiod, bilder, bouppteckningar eller dokumenterade plagg från omkringliggande områden. Komponerade dräkter saknar däremot dokumenterad användning, de har med andra ord inga historiska belägg. De skapas som regel med folkdräkterna som förebilder. Plaggen kan vara inspirerade från plagg som hittats i bygden eller på trossbottenfynd som gett inspiration till ett tyg som används i dräkten. Hit hör som regel landskapsdräkterna, delvis då det är ovanligt med ett så enhetligt dräktskick över ett så stort område.

Ett relativt ungt begrepp i jämförelse är folkligt mode. Håkan Liby tar upp det i sin bok "Kläderna gör upplänningen". Alla kläder påverkats av modet, även på landsbygden, annars skulle klädesdräkten där stå still. Istället kan man ofta se tydliga stilepoker i folkdräkterna som fastnat i dräktbruket av olika anledningar. Då det än inte finns någon exakt definition av begreppet skulle man förenklat kunna säga så att med folkligt mode menas ett dräktbruk där, i motsats till folkdräkterna, dräkten inte hållits kvar i en stilepok och därför fått ett regionalt särpräglat uttryck. Istället har dräkten följt mer eller mindre följt de borgerliga modesvängarna och kanske i vissa fall varit mer öppen för nymodigheter såsom konfektionsklädnad än brukare av folkdräkt.

Sommar och slöjd

Jag skulle ta mig i kragen och skriva tänkte jag - för två veckor sedan! Det blev ju inte av tyvärr, men slöjdat har jag ändå.
Det har blivit fem par fotlappar till Honungstungas handel, eller närmare bestämt Lotta, som i skrivande stund borde befinna sig på nån av dom stora medeltid/vikingamarknaderna i Norge.
När jag satt och nålbinde som bäst fick jag ett handskrivet brev med en liten notis om att det var en överraskning fasttejpat i kuvertet, tur det, annars hade jag missad den.
Jag har letat igenom, och sorterat, åtta års tyghamstrande i och med att mamma håller på att renovera syrummet. Allt tyg skulle få plats i den stora kistan jag har fått (mer om den nån annan gång) men det gick ju sådär. Nästan en kubikmeter spilltyg kom jag upp i. Snart tags för lapptäcksmani tror jag...
Dom där påsarna jag pratade om att göra gav jag bort i present till två lajvare jag känner som råkade fylla år i samband med att dom blev klara. Påsen över är min nya slöjdpåse, som legat halvfärdig sen i höstas. Idén kommer från Fru Purjo.

Under ligger det senaste påsprojektet, ett prov för att se om man kunde simplifiera en teknik jag använde till en av dom andra börsarna i fråga. Kapitalt misslyckande, så det blir till att sprätta och göra om.

Givetvis glömde jag att fota de två presenterna, men ett inlägg om dom kommer så fort jag fått bilder från jubilörerna.

Vad man kan hitta i arkiven

När jag skrev min B-uppsatts om kläder och skräddare på Fårö snubblade jag över ett litet stycke som gjorde mig väldigt förvirrad. P. A. Säve skrev:

”i lag kunde de gamla hedersgummor visa sig i Kryll-myssor, som voro utsirade med allehanda frårr, krus, spetsar och rynkor”

Häromdagen var jag dock och letade efter dräktreferenser i Nordiska Museets arkiv. Förvånansvärt lite gick att hitta om dräkt på Gotland, men det kan ju också ha att göra med att den traditionella dräkten blev utkonkurrerad till förmån för modedräkt redan på 1800talet. Det jag inte förväntade mig att finna var något som kanske kan förklara lite närmre vad dessa ”kryllmössor” är. I en av frågelistorna (E.U 23739) om ”dräktens material och utsmyckning” står med största sannolik en fråga om bindmössor används på platsen, och kanske hur dessa är gjorda, eftersom man får svaret:

”Vad som menas med bindmössor vet jag inte. Det begagnades en sorts fina vadderade mössor s:k ”Kråkor” av siden utanpå och svart foder inuti med vadd emellan, med veckade sidenband kring framkanten, med bandrosett framme och knöts med sidenband under hakan eller med hake och märla. Till sommaren användes även ”kråkor”, dem syddes hemma ac köpt vit piké. Somliga gick långt fram för pannan som ett hattbrätt med ett par isydda bändar som styvnad, för att skydda mot solbränna vilket var ofint. (På) somliga framkunde kanten vikas upp som ett slag.”

Denna bilden finns bifogad med bildtexten:

”kråka eller stoppmössa av blå sammet, med lagda veckiga sidenband rundt kanterna, samt från pannan ock ner på sidorna, moariband (moiré) ner bak. Med 3 rosetter, perlor i framkant.”

Frågelistan är inkommen till museet ca hundra år efter att Säve har gett ut sin uppsats om ”Allmogen” på Gotland. Den finns utgiven i ”Gotländska skrifter IV”. De låter ju minst sagt som om det skulle kunna handla om samma plagg, men de har ganska olika namn, så vem vet.

För lite tid...

Ush, vad tiden går. Nu är iaf B-uppsatsen inlämnad och klar, även om jag inte kommer vara på ventileringen imorgon eftersom jag åker till Malta på turné. Ovan ser ni damen som jag hade på min titelsida ett tag, innan den homogeniserades med alla andra UU-uppsatser. Det sägs vara P. A. Säve som har ritat henne, en fårökvinna i den typiska dräkten.


Det är inte bara uppsatser som skrivits, utan det har varit konserter de tre senaste helgerna, och vad kan vara bättre sysselsättning innan konserter än att sy. Det är också det jag har som projekt nu i veckan nere på Malta; innan jag sätter igång med att sy kläder tänker jag sy ett par påsar för att få in det här med handsömnad. Hoppas nu bara nål och tråd är godkänt på flygplanet så att jag inte blir stoppad i kontrollen.


När jag inte skrivit uppsats så har jag arbetat på den här sjalen. Jag snubblade över en rysk beskrivning, men med en väldigt självförklarande bild. Varför kan inte alla virkbeskrivningar se ut såhär:
http://minchanka.by/julia/greengold.html

Lite om kläder på Fårö och Gotland

När man kikar i gammal litteratur efter klädreferenser hittar man ibland ett par go'bitar. Tänkte att jag skulle lägga upp några exempel.


"I gamla dagar läste ungdomen, dess bättre, mycket mindre än nu förr tiden.
- P. A. Säve nån gång på 1800-talet.


"U kleiden dä var vallmar bade särkar u skjörtor
U skörte dä var värken bade haima u till körrkor

U haimgärda styvlor u kängor pa bainen
U husur av trad som man snodde på tainen"
- Pseudonymen "Mikael", egentligen Elvira Werkelin, ur gotlands allehanda 1930


"Tröjor gingo bondfolket här allmänt klädda med, som vore lika redgarnströjor, merendels helt nätt utsirade med vita, blå och röda färger, som hade de varit vävna, där det dock med bondkvinnans hand voro stickade."
- Linné, ur dagboken från hans Gotlandsresa, om dräkten på gotland.


"... därefter snurrar hon en god stund, tills dess att hennes långa och vida kjol svänger ut kring henne och bildar ett halvklot. Så stannar hon plötsligt. Sträcker ut armarna mot oss och niger djupt, att kjolen blir stående på golvet och omsluter henne som en ballong. Sedan står hon orörlig en stund, tills den innestängda luften hunnit tränga ut och klänningen återtagit sin vanliga form..."
- Th. Erlandsson i boken Gotländskt i Sägn och Sed.

"Tag på dig tröjan! så länge du bär denna skall intet ont hända dig. Den är helstickad. Ingen kvist eller skarv finns på garnet. Den röda tråden som går igenom det hela är ingen knut på. Den är färgad i mitt eget röda blod. Korset på bröstet må skydda dig."
- Saga från Lärbro, om deras Hövding som slåss mot kung Birger Magnusson. Ur Hermanna Stengårds bok "Gotländsk sticksöm" från 1925.


Det är också från den boken som denna fina vante kommer ifrån.


Hon avslutar också ett stycke i en en annan bok med dessa ord, som också får avsluta inlägget:
"Ty i ett hem där icke vävstolen dunkar, spinnrocken icke surrar, kardorna icke säga sitt ritsch ratsch, där sticknålarna upphört att klirra, där den ene går hit och den andre dit, där trives icke husets tomte."

Long time, no see

Jag har inte så mycket att försvara mig med, oförlåtligt länge sen jag skrev ett inlägg faktiskt, men jag har ju inte varit sysslolös. det har pysslats, och påskats, och farit runt en del. Märkvärdigaste turen var det lite oplanerade besöket till Sätergläntan i dalarna. Med lite tur så bor jag ett läsår i dalarna från och med i höst med resten av Uppsalagänget. Ett år Folklig Sömnad är planerad. Jag menar, vem kan säga nej till ett så varm och fint ställe (både tempratur och människomässigt)?

Sen kan vi ju bortse från detaljerna att allt kommer vara täckt med snö större delen av tiden och att solen lagom till valborg tittar över trädtopparna igen.



Jag insåg att jag inte hade några hela byxor längre och drog igång symaskinen igen. Däremot hade marsvinen ockuperat sybordet (tillfälligt trodde jag, men dom har fortfarande inte släppt ifrån sig det) och stal matsalsbordet till min mors stora förtjusning. Det syddes hosor och förberedes coifar, och sjalen fick sig en infodring i nackpartiet. Tror nog att den snart är klar.



De senaste dagarna har gått till att läsa i solskenet. Imorgon blir det nog till att börja skriva på uppsattsen, så dagens promenad var nog den sista på ett tag. Önska mig lycka till.

Självklart ska det nog bli till att bloggas lite mer under uppsattsen!

Inför en B-uppsatts.

Nu befinner jag mig på Fårö i en liten stuga. Utanför är det beckmörkt, och pappa tog en nattpromenad ner till Sudersand med inget mer sällskap än en ficklampa. Själv sitter jag i stugan och går igenom de få bilder jag hann ta idag, dricker te, och lyssnar på Rosenberg 7. Vi var på Mölnarve tidigare och kikade på vad som fanns. Rocken ovan hängde för sig själv inslagen i ett påslakan märkt "sydd i fårösund" och såg inte så mycket för världen ut innan man tittade närmre. Det är en ganska stor och otymplig rock i grovt ylle, men...

Den har tre olika knappar: en sort på ärmarna, i någon sorts träimitation, en sort i knäppningen fram, svarta i plast, och så har någon klämt dit en helt utstickande knapp när en tidigare lossnat. Lite sött tycker jag.

Dessutom har den en liten sammetskrage som inte täcker mer än översta delen av slaget och själva kragen. Kan hända att mannen som bar den här var lite fåfäng kanske?

För att inte tala om fodret. Blir man inte lite kär?


Det här är en annan godbit som vi hittade i "garderob 1". Det var inte så glamoröst som det låter. det är upphängbara tyggarderober som håller på att hänga sönder sig själva, uppe på en vind i ett fullpackat hus. Hursomhelst. när jag kikade igenom denna hittade jag en lapp i bröstfickan som löd "Kustvaktens uniform sydd av Gunnar Werkelin, son till Wilhelm". Uniformen är i tre delar: rock (ovan), väst och byxor.

Någon av Herrarna som nämns på lappen är också upphovsman till rocken jag nämnde först i detta inlägg och en plan för hur min b-uppsatts kan se ut börjar ta form i mitt huvud. De är väldigt kända skräddare här nere och i en tidningsartikel som pappa hade inscannad står det att Gunnar började i lära hos sin far redan vid 8 års ålder (eller 13 om man ska tro artikeln efter det).

jag tror bestämt att om jag inte hittar något lite mer folkligt imorgon så kommer det ett arbete om skräddarna Werkelin.